Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 2

håktade destagarne i upproret skola tull en del vara af schweiziskt ursprung. OSTINDIEN. Den i Triest inträffade öfverlandsposten medför den underrättelse, att Pegu Enrikes Nyheter. Götheborg. införlifvats i brittiskt-indiska riket. Enligt löfte gå vi att i dag lemna en något utförligare berättelse om den i går hållna bolagsstämman med Westgötha Ångbåtsbolags medlemmar, hvars hufvudresultat allena vi i går på yttersta stunden hunno meddela. Sammankomsten började kl. 10 f. m. och fortgick till kl. 2, afbröts då för middagens skull och fortsattes på e. m. ifrån kl. 4 till omkr. kl. 7. På f. m. voro omkr. 20 personer närvarande, på e. m. blott hälften af detta antal. Sedan alla närvarande voro antecknade och fullmakterna granskade — dervid en fullmakt, såsom obevittnad, till följd af en utaf bolagsmännens yrkande, måste ogillas — föredrog Ordföranden hufvudärendet för Bolagsstämman, nemligen frågan: huruvida bolaget ville antaga eller vägrade att emottaga det hos hr A. Keiller beställda och på hans mekaniska verkstad sorfardigade, mycket omtvistade Ångfartyget Wenern. Härvid begärdes först ordet af hr Häradshöfding Kullman, (i egenskap af ombud för åtI skilliga aktieägare i Mariestad) som dervid hufvudsakligen anförde, att han, på anmodan af sina kommittenter, låtit för dödsfalls skull, inför domstol, på ed höra dels hr kapten Ekfelt, dels tvenne f. d. arbetare på hr Keillers mekaniska verkstnd, och anhöll Häradshöfdingen få uppläsa det öfver detta vittnesmål förda protokoll. Af protokollet upplystes, att vissa bestämda frågor blifvit till vittnena framställda, hvilka de med ja eller nej besvarat. Hvad vi deraf erinra oss är, att hr kapten Ekselt intygat, det fartyget vore förfårdigadt af bästa sort engelsk plåt, att denna plåt vore billigare än den svenska, samt att kaptenen icke anmärkt några Sprickor på de plåtar, af hvilka ifrägavarande ångbåt var sammansatt. Arbetaren Petterson, som deltagit i arbetet på samma fartyg, hade besvarat frågorna: om de använda plåtarne voro så spröda att de Sprucko för saxen och då de böjdes, och om följaktligen sprickor söresunnos, — med ja. På frågan, om hr Keiller blifvit derpå uppmärsamgjord, svarade vittnet att det ej kände detta, men att verkmästaren bestämdt blifvit om förhållandet upplyst. Frågan huruvida de uppkomna sprickorna blifvit igenhamrade, besvarades dermed att vittnet ej ansåg en sådan igenhamring möjlig, men att de blifvit igenspacklade. Frågan om till bottnen sämre plåtar blifvit begagnade, var besvarad med ja, hvarjemte vittnet upplysst att i bottnen funnes en plåt med en omkrin3 3 fot lång spricka. Under den tid, 9 år och 9 månader, som vittnet hos hr Keiller arbetat, hade aldrig engelsk plåt förr blifvit till ångfartyg begagnad. Slutligen hade vittnet besvarat frågan: huruvida han ansåg att ångbåten nu var sämre än om svensk plåt blifvit till densamma använd, med a. Det tredje vittnet, arbetaren Lind, hade hufvudsakligen intygat med föregående vittne och derjemte vittnat, att vid den reparation sartyget undergått till följd af den vid första profresan inträffade påstötning, hade blott tvenne nya plåtar blifvit insatta, ehuru tre blifvit skadade, och vittnade Lind ytterligare att de uppkomna sprickorna blifvit igenkamrade. Ett af vittnena hade dessutom intygat, att den engelska plåt, hvaraf fartyget blifvit förfärdigadt, var så spröd, att den kunde sönderbrytas med. händerna. På grund af hvad sålunda blifvit om ångfartyget Wenern intygadt, ansåg sig hr häradshöfding Kullman ieke kunna antaga fartyget, med mindre hr Keiller ville åtaga sig att införa det i docka, låta det undergå ny besigtning och företaga den reparation, som kunde blifva befunnen af nöden; hvarjemte hr häradsh. upplaste ett skriftligt anförande från sina kommittenter, deri desse bestridde fartygets emottaeej 3 — NDee NDNDUDUN —