Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 1

KL2 — — len, satte sig makligt deruti och gnuggade händerna med en belåten min. Miss Silence såg icke upp, utan sydde endast ännu fortare, så att man tydligt i hela rummet kunde höra huru nålen gnällde och tråden gnisslade. — Har ni ondt i hufvudet i afton, miss Silence ? i — Nej, var det kärfva svaret. — Har ni brådtom med de der påsarne? sade han, seende på en hel hög osydda, som lågo bredvid henne. Intet svar. — ÄLika godt, sade vår hjelte för sig sjelf, rjag skall få henne att tala. Miss Silenceis nålbok och bruna trådnystan lågo på en stol bredvid henne. Vår vän tog sig sjelf både nål och tråd och satte sig kapprak midt emot miss Silence, med en af påsarne i hand, fäste fast sitt arbete på knåt och började sy med fullt ut lika fart som hon sjelf. Miss Silence såg upp, runkade på hufvudet, men fortfor med sitt arbete fortare än förut; men ju fortare hon sydde, ju ifrigare och fortare snörpte vår hjelte på, allt i en förundransvärd tystnad. (Forts.)