Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1853, sida 3

— Nå, jag gissar, jag kan väl så gerna gå hem nu, men, miss Silence, om ni skulle bestämma er för att göra något, angående den der inhägnaden, så skicka bud öfver till mig och låt mig veta. Silence gick, utan att värdigas gifva något svar, upp på Susannas lilla kammare, hvarest vår hjeltinna sökte fatta något beslut, allt under häftig gråt. — Susanna, jag trodde inte att du var en sådan liten toka, sade den värda damen. Jag önskar veta, om du nu verkligen tänkt på att eilta dig; och det just med Jösse Adams, bland alla andra. Stackars Susanna! hvilket mellanspel i alla hennes vackra, romantiska, små drömmar om likartade känslor och hundrade andra förtjusande tankar, som fladdra lik sångfoglar genom den första kärlekens trollverld. Hvilket mellanspel att blifva nedropad af grofva menniskoröster, för att uppgifva alla de älskade herrligheter, som hon darrat att tillhviska sig sjelf. Hon tyckte att sjelfva kärleken blifvit kränkt af de råa, grofva händer, som blandat sig deruti, och derför svarade Susanna intet på hennes systers mildrande tilltal, utan gret endast och snyftade bittrare än förut. (Forts.) — DARMSTADT ANTAR