Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1853, sida 2

mot min son, om icke det varit för den sa kens skuld. — Göra sig artig mot er son! Herr Adams jag önskar veta, hvad ni menar med det? N kan vara säker på att ingen vill ha er son sast han är temmeligen hygglig och höflig, mer med en sådan gammal drake till far, så kar jag gå i borgen för att han aldrig får någon som gör sig till för honom eller vill bli kurtiserad af honom heller. ÖL sanning! Miss Silence, ni är just inte mycket höslig nu. — Höslig! jag undrar just hvem som kunde vara höslig. Ni vet nu, likaväl som jag, att n säger allt det der af bara elakhet och så spri der ni ikring det sedan i hela grannskapet. — Miss Silence, sade onkel Jow, jag vill inte vexla hårda ord med er. Det är tillräck. ligt bekant i hela trakten, att er Susanna tänker hon skall få min Josse och jag formodar att kanske ni tyckte det vara bästa sättet, att göra upp affärerna; men, ser ni, nu tog jag mig för att berätta min Son, att jag verkligen inte kan samtycka dertill; ungt folk, sa jag honom, skall hafva något ansenligt att börja med, och att om Susanna förlorar den der åkerbiten, hvilket är troligt sker, så skulle det afskara ctt aldeles för stort stycke, och derför, ser ni, önskar jag inte att ni uppmuntrar saken.