Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1853, sida 1

Svenska Tidningen och den parlamentariska styrelsen. (Forts. fr. n:o 39.) Svenska Tidningen, som öfverallt nyttjar bokstafven R, för att beteckna det representativa statsskicket, och bokstafven P, för att beteckna hvad den kallar det parlamentariska styrelsesåttet, säger vidare: 2. R, der regenten är fri, består konungaförsäkran, såsom hos oss, af hans förpligtelse att styra riket efter sin bästa förmaga, och enligt dess lagar. Försäkran är således, ehuru hos oss längre än vanligt, helt kort, upptagande knappt en glest tryckt sida. I P, hvarest regenten är träl, söker man, för att hindra honom befria sig, binda honom så godt man kan. Adolf Fredrik afgaf 3:ne försäkringar, en när han blifvit utkorad thronföljare, en, när han tillträdde styrelsen och en, sedan ständerna sammankommit. Den sista innefattar 24 punkter och upptager 26 tryckta sidor i de 1755 utgifna fundamentallagarne. Gustaf III afgaf 2:ne försäkringar, den ena, i Paris, den andra, efter hemkomsten, och lika läng med sadrens. R, der rådgifvarne icke äro regenter, afgifva de ingen annan försäkran, än deras embetsed, hvilken till innehållet är lika allmän, som regentens. Men i P, hvarest makten är i deras händer, maste de, genast efter hennes ernående, offentligen uppträda och binda sig genom ett s. k. program, hvarigenom de på förhand utlofva hvad de vilja i hvarjehanda hänseenden företaga. I R, der riksdagsmännen icke sätta particheferna till regenter, afgifva de ej heller några förbindelser till sina valmän. För att bevara riksdagsmännens frihet, är det till och med stadgadt, såsom i 1 af vår riksdagsordning, att de ej kunna, i utöfningen af deras befattning, bindas af andra, föreskrifter än rikets grundlagar. I P, hvarest riksdagsmännen afgöra hvilka som skola med högsta makten beklädas, måste äfven de afgifva program, eller såsom vilkor för sitt utväljande, uppoffra sin frihet, och åtaga sig vissa åligganden. För att förvissa sig om deras renlärighet, anställa valmännen understundom, med dem, ordentliga förhör. Det är icke längesedan ett sådant egde rum till och med hos våra grannar i Moss. Det är klart, att en bunden riksdagsman ej kan, under lika omständigheter, utöfva sitt kall så väl, som en fri, hvilken är obehindrad att taga skäl och rätta sig efter omständigheterna. Den bundne kunde lika gerna sitta hemma, och skriftligen gifva sina meningar tillkänna, emedan de äro, före riksdagen, oåterkalleligen bestämda. Gjorde en hvar likaledes: så blefve riksförsamlingen åtminstone såtalig och snart slutad.