Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1853, sida 2

af anförande medlemmarne i byns kyrkochör, så blef vår hjelte i hast sattad af ett hästigt tycke för andlig musik, hvilket punktligt förde honom till sångskolan, der de unga samlades för att sjunga fugor och hymner, samt äta äpplen och kastanjer. Det kan icke förmodas, att allt detta gick obemärkt förbi de vaksamma ögon, som alltid följa dylika klara stjernors gång, och som vanligt i sådana fall, visste man med mycken säkerhet en hel hop, innan ännu något anades af parterna sjelfva. De unga fruntimmerna och herrarna tisslade och tasslade? och utbytte det skämt och de utnötta qvickheter, som vid dylika tillfällen äro så vanliga; de äldre fruarne skärskådade deremot saken allvarligt, då de med sin stickning i hand gingo bort på sina estermiddagsbesök, öfvervägande huru mycket onkel Jow hade, huru mycket Susanna kunde ega och hvad det skulle utgöra tillsammans; om Joseph skulle blifva en hygglig äkta man och Susanna en god husfru, samt alla det äkta ståndets och, om och med. Men de flesta oroliga undranden och spådomar hopade sig kring den punkten: hvad skulle onkel Jow väl säga om saken? Hans tillämnade rättegång med systrarna var nogsamt bekant, och som den efter all anledning skulle blifva af, så misstänkte man hvad tvenne