Majblomman, eller sklzier af scener och karakterer ibland Pllgrimernas askomlingar, af I:rs Harriet Beecher Stowe. HKärlek och Lag. (Forts. fr. N:o 37.) Susanna var sysselsatt med att berätta någon rolig historia för en hop unga flickor, och den friska färg, som lik en ljus ande oupphörligt kom och försvann på hennes kind, de små groparna, lifliga och omvexlande, som de i en liten bäck, det klara, milda ögat, de mjuka lockarna och framför allt det glada, lyckliga leendet och den genomskinliga enkelhet och öppenhet i uttrycket, som likt solsken strålade ikring henne, allt bildade ett så behagligt helt, att vår hjelte fullkomligt öfverraskades. Och då SiJence, som i alla sina företag hade en märkvärdig rättframhet, högt ropade: Susanna, kom hit, här är Josse Adams, som frågar efter dig, så kände vår erfarna unga herre, huru han rodnade ända upp till hårfästet och för ett ögonblick kunde han knappt erinra sig de första grunderna i uppfostran, den, att bocka sig