Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1853, sida 2

—— sident, och gladtigt smickrad i salongen af den eleganta miss ditt eller datt, snarare var böjd för tankan att anse sig vara en ovanligt vacker karl och hade äfven i närvarande sall den säkra öfvertygelsen att kunna behaga, utan att göra sig särdeles besvär, en sak, som, ehuru verkligen sanningsenlig, dock föga anstår en ung man att tänka. Vare nu härmed hur som helst, så gick han från den ena till den andra, skakande hand med de äldre damerna och lyssnade med största nedlåtenhet till de olika anmärkningar öfver hans längd och utseende, hans förundransvärda likhet med hans far, mor, morfar och farmor, hvilken alltid upptäckes af de äldre damernas öfverlägsna skarpsynthet. Ibland de yngre igenkände han genast och med fullkomlig öppenhjertenhet sina sordna skolkamrater och deltagare i allehanda blåbär-, kanstanjeoch smultron-utfärder och framkallade således rikhaltiga samtalsamnen. Det oaktadt vandrade hans blick allt emellanåt kring rummet, liksom han sökt något, som ej fanns der. Hvad kunde det vara? Den eldades likväl, med ett uttryck af hastig liflighet, då han blef varse miss Silences långa, magra gestalt, om det nu härledde sig från denna dams personliga tjusningsförmåga eller af andra orsaker lemna vi till läsaren att bestämma. Miss Silence hade föresatt sig att icke tala ett endaste