sin syster, att hon var mycket tacksam för hennes omsorg, och de begäfvo sig således af tillsammans. Silence talade under tiden vidlyftigt om vigten af att stå på sina rättigheter och icke låta ens eget jag bli krossadt och förtrampadt. Eftermiddagen förgick; de äldre damerna stickade och sqvallrade, de yngre afhandlade förtjensterna hos åtskilliga af de unga herrar, som väntades för att lifva aftonens nöje. Ibland dessa blef den från universitetet nyligen ankomne Joseph Adams, tätt omgifven af alla sina vetenskapliga lagrar, ett framstående samtalsämne. Man öfverlade pligtskyldigast om den unga herrn kunde anses vara vacker eller ej; de flesta rösterna afgåfvo ett jakande svar, oaktadt några invändningar och undantag; en af sällskapet förklarade att hans polisonger voro alltför ysviga, en annan påstod att de sullkomligt öfverensstamde med skönhetsreglorna, en tredje bestred ifrigt att han ens hade bolisonger. Det blef likväl af alla erkändt att han varit ansedd för en stor kavaljer i den stad, der han tillbringat sina akademi-dagar. Man frågade om han var förlofvad, och då detta förnekades, roade de sig med att förutspå hvarandra hvem som skulle fånga denna skatt, och hvarje profetia emottogs afvarjande med: visst icke —