Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1853, sida 1

stå, som liknar en penningkris; ty någon annan benämning kan man ej i financielt hänseende gifva våra marknaders nuvarande ställning. Mått och steg, hvilka sällan komma i fråga, måste af engelska banken vidtagas, för att hämma bullions dragande härifrån på en tid, då både i Europa och Amerika en allmän farhåga herrskar, att öfverflödet af de ny-upptäckta guldmassorna — måhända 50 millioner sterling — skall nedtrycka de ädla metallernas värde och följaktligen stegra värdet på alla andra artiklar. Inom en tid af ett par veckor höjde engelska banken sin renta från 2 till 3 procent pro anno, för approberade vexlar. Ofver den qvantitet af bullions, som under de sednaste sex eller sju månaderna gått härifrån och från Frankrike, råder ett mörker, som tillochmed våra högsta auktoriteter hittills icke varit i stånd att skingra. Sedan Augusti månad förlidet år (1852) hafva ur franska banken fem och ur engelska tre millioner sterling blifvit tagna och skickade till åtskilliga främmande länder, och dessutom har allt det guld och silfver försvunnit, som under samma tid ankommit till Frankrike och England. Dessa importer måste omfatta en summa af betydligt mera än tio millioner; — nyssnämnda båda stora depoter innehålla således nu nära 20 millioner st. mindre, än de skulle ägt, om ingen försändning till andra delar af jorden skett. Man känner här, utom försändningarna till Europa och Ostindien, endast en export till Australien, under de sista sex eller tolf månaderna, af omkring 6,500,000 st. i engelskt guldmynt. Ått mycket guld och silfver gått till östra delen af Europa är väl bekant; men då guld och silfver, både såsom mynt och som varor, äro fullkomligt fria artiklar, så äger vid så väl import som export hvarken någon kontroll eller ens någon ragistration rum. Guldoch silfvermynt hafva med betydlig fördel blifvit sända härifrån till Australien, som lider brist derpå, och den dagliga trafiken, förmedelst en högst betydlig inflyttning, som, för sökandet efter guld, spridt sig öfver en ofantlig yta, fordrar stora summor, hvilka åstadkommits just genom dessa sändningar. Regeringen har ännu icke fattat något beslut om inrättandet af något myntverk i Australien och är icke böjd för att sanktionera något sådant. Landets enda myntverk är i London och står under pröfvade tjenstemäns och en myntmästares (Master of the Mint) behandling och vård, och dessa personer tillhöra omedelbart regeringens tjenstemanna-personal. Det måste synas tvifvelaktigt om en så sträng kontroll, som nödigt är, skulle kunna äga rum, äfven i en vid antipoderna belägen koloni, som i moderlandet under regeringens ögon, men tviflet på den tänkbart strängaste kontroll måste stå i vägen för renheten af det preglade lands-myntet. Det är således sannolikt, att man icke skall inrätta något mynt i Australien, utan anse guld i stänger förvandladt till vara, för att i denna form hitsändas och utmyntas, eller i samma egenskap utskickas från Australien till serskilta delar af