Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1853, sida 2

Ull 1l0Träåndring, eller på 101K01111i5tQ 10171åÅ andras. Detta anses ju ej vanhedrande: hvarfore skulle det då vara så samvetsbrytande, att t. ex. en konung antager och utsardar en af solkombuden föreslagen lag, hvilken måhända i hans egen tanka icke är den alldra sullkomligaste, men som af dem och hans rådgisvare anses tillfredsstalla allmänhetens behof och önskningar? Kan väl regentens personliga motstånd till ett sådant lagförslag lemna någon säkrare garanti för statens och folkets verkliga fördel, än hvad det allmänna tänkesättet i landet, uttryckt genom folkets valda representanter, erbjuder? Svaren härtill kunna ej gerna utsalla på mer än ett sätt, så vida man ej vill nedlåta sig till den afgudadyrkan, som i hvarje regerande personlighet, om ock slumpen eller börden tillsatt honom, skådar det visaste, det fullkomligaste väsende i menskligheten. Det vissa är, att hvarje förnuftig regent icke sjelf så anser sig; utan att han deremot både tror och erfar, att han behöfver så ofta och i så mycket upplysning, råd och biträde, att han både inser sig böra fästa uppmärksamhet och hysa förtroende för andras meningar och förslager. Det är ock detta, som envåldsmaktens anhängare och det så kallade vetots och prerogativets försvarare ganska väl veta. Men det är åt sig sjelfva och åt sina principaler inom hof, aristokrati, byråkrati, ja, ofta nog blott åt favoriter och mätresser, som de för sina enskilda fördelar vilja att bestämmandet eller ledningen af regentens åsigter och beslut skola öfverlemnas. Detta är det enda, som förklarar möjligheten af det absurda påståendet, att regentens eftergift för en hos folket stadgad öfvertygelse om nödige förändringar uti landets lagar och institutioner, skulle vara förnedrande för honom sjelf och för thronens värdighet. I och med detsamma man antager, att lagvålde är det enda statsskick, som kan åt alla, sålunda åt regenten likasom åt hvarje annan medborgare, bereda en med samhällets fördel förenlig, af lagen begränsad, men ock derinom betryggad, fri verksamhet, måste man ock erkänna att de förbättringar i samhällets lagar och institutioner, som äro vilkor för detta statsskicks förfullkomnande i enlighet med folkets behof och tidens fordringar, icke kunna lemnas i beroende af en endas, eller regentens personliga vilja och förmåga; att således folket bör ega tillfälle, att äfven genom sina ombud låta bereda och framställa förslag dertill; samt att sannolikheten af dessa förslags allmänna nytta och förandringarnes ändamålsenlighet i samma mån ökas, som dessa folkombud, utsedda af hela folket, kunna anses vara de, som innehafva dess högsta förtroende och äro bäst upplyste om dess allmänna angelägenheter och tänkesätt. Likasom envåldsstyrelsen aldrig förmått att upphäfva eller att kunna umbära, utan på sin höjd att tillfälligt inskränka den ursprungliga solkstyrelsen, i de vidsträcktaste eller menighetsbestyren, likaså kan ett ordnadt lagvålde icke bestå och utbildas, utan att denna folkstyrelses verksamhet ännu mera utvidgas; samt folket genom sina ombud i lagstiftningen (representanter) blifver i tillfälle att utöfva en mer eller mindre direkt inflytelse på regeringsmakten. Denna inslytelse, man kan ej betvisla det, måste blifva för såväl regeringen som folket lyckligare och gagneligare, då folkrepresentationen är ett uttryck af landets allmänna intressen och opinionen, än då den, vald af stånd eller klasser, hufvudsakligen blott egnar sig åt dessas; och i samma mån representationen är ett så allmänt uttryck af folkets förtroende, måste det ock blifva mera tillfredsställande för regenten sjelf, att kunna derifrån hemta kännedom om nationens önskningar och bedömma opinionerna, såväl om tidens vigtigare frågor som om de personer, hvilka innehafva det största allmänna förtroendet. Det är uti det så fulländade lagstyrda statsskicket, som regenten, han må nu vara monark eller president, eller kommen till makten genom arf eller val, å sin sida bör vara bäst betryggad att kunna omgifva sig med upplysta, aktade och folkets förtroende egande män, samt å folkets sida de största möjliga garantier vinnas för styrelsens goda och säkra gång, i den riktning som en mäktig och utbredd opinion om samhällets allmänna bästa och alla dess medlemmars gemensamma fördelar. genom samlad erfarenhet. gifvit densamma.