daler, som nu kastas in i sattigvårdernas bottenlösa gap, skulle kunna besparas, om man i tid något understödde de arbetare, som ännu sträfva att hålla sig uppe. På denna enkla omständighet beror nemligen allt. Hela proletariatets, hela fattigförsörjningsväsendets invecklade, svårlösta fråga koncentrerar sig omkring denna enda punkt. Den enda Stockholms-tidning, som med någon välvilja upptagit denna sak, har varit Svenska Tidningen, som öppnat sina spalter åtminstone för insända uppsatser i ämnet. Aftonbladet har ej låtsats om, — sannolikt derföre att det ej inser sakens vigt, — denna tidehvarfvets nätt opp alldravigtigaste fråga, i jemförelse med hvilken frågorna om monarki eller republik, parlamentariskt eller representativt styrelsesätt, m. m., äro ganska underordnade. Men om man ej kan se saken i dess vidd, i dess kulturhistoriska betydelse, så kunde man åtminstone egna någon uppmärksamhet och någon uppmuntran åt de få, spridda yttringar, som framträda under ens ögon. Vi känna ej annat än rygtesvis något om den ställning, hvari typografiska föreningens aktiebolag besinner sig, men det skulle glädja oss om någon af dess medlemmar ville lemna oss några närmare upplysningar i detta fall, då allt detta utgör ämnen, som vi anse vara värda den största uppmärksamhet.