Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1853, sida 1

räckte gossen ett gyllene handsat med välluktande vatten. — Huru kan sorgen lefva i eder själ? — Min far, min mor, suckade gossen, och en stor tår rullade utför kinden och föll i det gyllene fatet. — Ni har hvarken far eller mor, utan Dairis ande har förvandlat eder till vår evige beherrskare ni kan ej dö — — Kan jag ej dö heller, sade gossen, ack! huru olyckligt! — och han gret. — Men ni kan önska hvad ni vill, ni kan besalla er verldslige tjenare Subun? att skänka er så kallade far och mor all verldens rikedom. — Ack ja, jag befaller det, sade gossen med ett småleende. — Er vilja skall ske, helige kejsare. — Jag vill ha mina blommor, mina buskar hit. — Er vilja skall ske. Gossen trodde ej öfversteprestens ord, men den fattige fiskaren fick herrliga egendomar och stora slott och guld och ädelstenar. Men hvarken han eller hans hustru blefvo lyckliga, ty de voro barnlösa — deras gosse var och blef borta. Men i Dairis trädgård stod snart en bild af 8ossens barndomsdal — samma träd, samma gräs, samma buskar och blommor som der