Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1853, sida 1

— ——— — — —d— ER samma sätt som den förra ljudlöst gled på sina hakar och lat gossen komma in i ett herrligt, hvålfdt rum, med svartlackerade, guldbeslagna pelare, som uppburo ett hvalf af ljusblå kristall, som kastade ett enformigt, dunkelt sken öfver det ofantliga rummet. Der midtuti var en ofantlig marmorsten, fyrkantig och finhuggen, en konstgjord klippa — och på denna klippa stod ett öppet tälttak på silfverstanger, af hvitt siden, som med tunga fransar sopade klippan, och midt i tältet en kista af silfver. Men på hundrade hvita mattor lågo hundrade hvitklädda män deromkring i bön. Det var denna bön gossen hört. Ingen rörde sig då han steg in, alla tycktes huggna af hvit marmor. Gossen fortsatte sin gång, rätt fram till den konstgjorda klippan, — der stod en gyllene stol på en matta af sammet. Ack! jag är så trött, suckade gossen, om jag finge sitta i den mjuka stolen. Han ämnade att sätta sig på golfvet, men tänkte: har jag kunnat komma hit, visst kan jag också våga att sätta mig på den gyllene stolen. (Forts.)