Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1853, sida 1

— —— — Tredje dagen såg gossen, som ensam gick vägen fram med den herrliga fisken i ett nät al vidjor, Dairis marmorborg stråla i solskenet med sina torn, sina tusende tinnar och hvals. Och han vandrade in i den stora staden Myako och genom guldsmedernas gata, som leder upp till Dairis herrliga slott. Då han kom till den breda grafven, som skiljer detta slott från staden, var vindbryggan uppdragen, men gossen vinkade och den föll ner. Då förstod han, så liten han var, att den döda presten på berget haft rätt och han gick viuare. Dairis krigssolk stod uppstalldt i sina skimrande harnesk, men ingen hindrade gossen att gå sram. Och så kom han till en guldport, prydd med diamanter. Det var kejsarporten, som icke öppnas för någon annan än Dairi, — den var fast tillsluten. Sakta, i början nästan omärkligt, gled den på sina hakar; men snart stod den vidöppen och gossen gick med upplyftadt hufvud och säker gång in i en peristil al ametistpelare. Så snart han trädt genom porten, slöt den sig åter, lika tyst och lika fast som förut. Gossen vandrade genom den långa pelargången, men började bli rädd, då han på afstånd hörde ett sagta mummel, liksom af bedjande menniskor. Gången slutades vid en annan port, som på