Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1853, sida 2

— — — ———— —— ——7 — IIon kostade mig mycket — men var ganska behaglig, någonting fint, nobelt — fastän hon blott var sotardotter från Stuttgard; men det var i gamla tiden — och dessutom ungdomsdårskaper — man blir stadigare med tiden. — Ja det förstår sig — herr baron är nu ett exempel eller så att säga föresyn. —Ja— jaha, detmåste så vara — när man blir gammal. Dygden kommer af sig sjelf, kära Fredlund? — Hm, men det är ändå synd om Adlarde. — Presten och hon äro barndomsvänner — vi togo upp den der gossen, då han var tio år. — Adlaide var då fyra. — Således har kärleken, hvad man säger, vuxit fast i själen och det kostar på — det kostar på. — Men hvarför kunna de ej få hvarandra? — Ar du från förståndet, Fredlund?Skulle vår dotter kanske bli kaplanska? — Herr baron kunde nog genom sina relationer — — — Skaffa karlen pastorat. — Åh ja detär möjligt, men äfven då — prostinna vore det högsta. — Stackars Adlaide. — Men — — (Forts. 2—2— —E 6