Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1853, sida 1

646465 dlCta 0C11 1010uU1IIIIIC1 se i detta fall, som ådragit eder förbannelsen af dessa år från år tillväxande bördor. Enligt våra statistiska uppgifter åtnjuter en tredjedel af befolkningen i staten Newyork undervisning i offentliga skolor; enligt edra åtnjuter blott en elftedel af eder befolkning samma fördel. Systrar! Är detta ett kristligt samhällstillstånd, som nära nog omöjliggör för millioner af edert folk utvecklingen och vården ar alla de förmögenheter, som skilja menniskan från djuret? J, som här af oss tilltalens, J bon i alla trakter af England, och öfver allt, i hufvudstaden, i fabriksstäder och på landet, sen J den beklagligaste nöd och förnedring. I London ensamt höra vi att det giftes en million odödliga väsen, som man alldrig ser i Guds hus, och hvilka praktiskt tänka och handla som hedningar. Att bedömma en stor del af denna ofantliga stads arbetarebesolknings tillstånd, behöfver man blott erfara, att af dess 20,000 skräddare-gesäller 16,000 knappt genom 14 timmars arbete i dygnet, inbegripet söndagen, kunna förtjena den knappaste nödtorst; att 33,000 sömmerskor, hvilka London innehåller, arbeta 14 timmar och i medeltal förtjena 43 pence (ung. 12 sk. sv.) om dagen; att 50,000 menniskor i London söka sitt lifsuppehälle på gatan, om hvilka Henry Mayhew, hvilkens auktoritet ej kan jäfvas, skrifver: ?Om man söreställer sig slertalets af dessa 50,000 menniskor sedliga, religiösa och hela andliga förnedring, så förfäras man öfver hvilken massa af last, okunnighet och elände, som finnes samladt i vårt lands hjerta. Icke tre af hundrade hafva någonsin beträdt en kyrka och af tio kan knappast en läsa. Dertill äro af 10 par, som lefva tillsammans såsom man och hustru, endast ett ordentligt gift.s — Edra manufakturstäder äro ej bättre. I Glasgow t. ex. finnas 60,000 qvinnor sysselsatta på fabrikerna eller med sömarbete, hvilkas medelförtjenst ej öfverstiger 7 å 8 sh. (17 å 8 rdr rgs) i veckan. Likadant är förhållandet med eder landtbesolkning. En stor mängd deraf lefver i smutsiga och öfverfyllda stugor, hvarest de olika könen dag och natt befinna sig i en nära och farlig beröring, så att anständigheten är svår, snygghet och beqvämlighet omöjliga att upprätthålla. Men, systrar! vi hafva sagt nog för att uppfordra eder, att allvarligen estertänka och insör Gud gå till råds med edra samveten, huruvida ett sådant tillstånd befinnes ösfverensstämmande med hans heliga ord, med våra odödliga själars ofsrytterliga rättigheter och med kristendomens rena, kärieksfulla ande? Huru uppsyllen J edra pligter — edra särskilta bligter såsom husmödrar af bildning och inflytande? J ären skyldiga dessa edra underordnade, lägre folkklasser icke blott medlidande, utan rättvisa, icke blott en öppen börs, till erkännande af deras menniskovärde, utan goda råd, såvida de vilja mottaga dem; ledning, såvida de vilja underkasta sig den; uppfostran af den bästa beskaffenhet och så omfattande, som den olycksaliga afundsjukan mellan edra sekter kan vilja medgifva. J ären skyldiga dem ärligt spel i allt, full, obetingad och obegränsad råttvisa; upphäfvande af allt, som hindrar dem att göra och vara hvad andra solkklasser göra och äro. J ären skyldige dem, att J använden eder lyckligare ställning och högre bildning till att lätta deras trångmål, mildra deras bekymmer och styra deras missledda, ofta sjelsförstörande kraft på en god väg. J ären skyldige dem hvarje uppmuntran och förskott, hvarmed J kunnen lätta för dem kampen med lifvets hinder; förskotter till förvärfvande af egendom, till erhållande af arbete, till verkställande af utvandring; uppmuntran i antagande af sparsamhet och måttlighet, såväl som cn klok förvaltning af deras besparingar; men framför allt uppmuntran till ernåendet af det, som är nyckeln och kronan till allt, nemligen en grundlig och omfattande undervisning i allt hvad som hör till deras jordiska välfärd och kommande lycksalighet. Huru J uppfyllt dessa pligter visar sig af ett förra året utkommet verk: England såsom det är, af den rättslärde William Johnston, der det heter: ÅSöndringen mellan rik och fattig, de särskilta klassernas isolering och vedervilja för hvarandra, det är tidens stora onda. Enskildt blir mycket försökt till de lägre klassernas bästa, men det lyckas ej, emedan den ömsesidiga aktningen och kärleken sattas. — Detta är edra menniskovänners allmänna klagan. Nåväl, systrar! Vi äro ej blinda för de svårigheter, hvilka skola åtfölja eder förnedrade befolknings plötsliga upphöjande till menniskovärde och menskliga rättigheter. Likväl kunna vi ej stillatigande åse edra samhällsinrättningar, hvilka i stark motsägelse till Guds bud, faktiskt förvägra de fattiga arbetarne äktenskapets helgd, med alla dess fröjder, rättigheter och pligter; och lika litet kunna vi stillatigande åse den förfärliga politik, som antingen genom lag eller genom brist på lag utesluter en del af den stora menniskofamiljen ifrån den uppfostran, hvilken allena kan sätta menniskan i stånd att förstå evangelii sanningar och kristendomens föreskrifter. Vi ropa till eder såsom systrar, såsom makar och mödrar: höjen edra röster inför edra medborgare och eder bön till Gud, att Englands blygd i den kristna verlden måtte bortrensas! Så lyder denna märkliga skrifvelse, hvilkens sanningar, ehuru skarpa, ej torde kunna fullkomligt jäfvas. Hvad vi ogilla i skrifvelsen och hvad som föranleder oss att tro, att detta ej blir det enda svar, som Englands damer få ifrån Amerika, är den ton af ironi och nästan gäckeri, som icke otydligt genomgår det hela, en ton, som i och för sig är ovärdig en sådan offentlig adress och som dessutom ej var ett passande sätt att besvara de goda Engelska fruarnes skrifvelse, emedan denna var dikterad af den varmaste känsla för de menskliga rättigheter och det menniskovärde, som i det amerikanska slafveriet så grymt trampas under fötterna. Emellertid skall det stolta, hvassa svaret helt säkert icke blifva utan sin goda verkan, och drifva Englands förmögnare samhällsklasser att fortgå nå dan hana da rodan