Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1853, sida 1

—— — —— De Amerikanska fruntimmernas svar på de Engelska damernas adress i fråga om slafveriet i Förenta Staterna. Det har förut blifvit omtaladt, att en mängd af Englands förnämsta damer, upprörda af de i den rygtbara romanen Uncle Toms Cabin med mästarhand utförda teckningar af Slafförhållanderna i de södra Nord-Amerikas Fristater, aflåtit en skrifvelse till sina Amerikanska systrar, med uppmaning till dessa att använda alla sina krafter till upphäfvande af detta slafveri. Såsom svar på denna skrifvelse hafva de Engelska fruntimmerna emottagit en kärleksfull och kristlig uppmaning ifrån många tusen Amerikanska fruar till deras systrar, fruarne i England, hvars märkliga innehåll, enligt en Amerikansk tidning, är följande: Ett gemensamt ursprung, en gemensam tro och, såsom vi upprigtigt hoppas, en gemensam sak drifva oss att i detta ögonblick vända våra ord till eder, i och för det gränslösa samhällsonda, som råder i hvarje del af edert fädernesland. Vi vända oss till eder icke med en dikt, utan med verkliga fakta — icke sådana fakta, som äro öfverdrifna och vanställda af en romanförfattares fantasi, utan med sådana som föreligga i all dess nakna enkelhet uti parlamentshandlingar och statistiska skrifter af erkändt värde. Det är omöjligt, att för edra ögon lägga allt det outsägliga onda, hvarmed edra bröder och makar hemsöka de fattiga och hjelplösa i eder drottnings vidsträkta riken. Vi vilja ej tala om det skonslösa, blodiga sätt, hvarpå detta rikes omfång blifvit utvidgadt och fortfarande utvidgas i Syd-Afrika, Syd-Asien och på Söderhafvets öar; ej om det orättfärdiga krig, som edra landsmän fört mot Chineserna och de otaliga lidanden, hvilka påtvingandet af opiihandel tillfogat detta folk; ej en gång för det arma Irland vilja vi anropa edert deltagande — detta land, som till följd af en förderflig styrelse inom de sista åren minskat sin befolkning med 20 proc., och hvaröfver en af edra egna beundrade skriftställare, presten Sydney Smith, skref dessa lika förfärliga som sanna ord: ÅSå olyckligt och så länge har denna dåliga förvaltning fortgått, att vi i sanning tro att Riket varit mycket starkare, om vester om England endast funnits det öppna hafvet, om rockor och klippfisk summit öfver Ulsters sköna landskap. — Systrar! Vi qväsva vår harm och beröra nu ingen af dessa punkter. Det är om andra olyckor vi vilja tala, om olyckorna på eder egen jord, i edra egna hemorter; olyckor ibland hvilka J sjelfva dagligen lefven och med hvilka J han en beständig beröring. Vi önska tala med eder om edert eget lands okunniga, i eländets bojor slagna, förnedrade befolkning, och vi vilja göra det troget, ehuru mildt— Systrar! Edert land är uppfylldt af slafvar, okunnighetens, nödens och lasternas slafvar. Den fruktansvärda sanningen är eder sagd af en af edra mest aktade författare, J. Kay i Cambridge, vid slutet af hans stora verk om solkuppsostran, ett verk som är eller borde vara er alla bekant — den sanningen nemligen, att i England, hvarest aristokratien är rikare vch mäktigare än i något annat på jorden, äro de fattiga mera förtryckta, mera eländiga och i förhållande till de öfriga klasserna talrikare, mera irreligiösa än i något annat land, med undantag ar det ociviliserade Ryssland och Turkiet, det torslatvade Italien, det illa styrda Portugal ach det revolutionära Spanien. — Det första och största af ett solks behof i hvarje kristligt land, är behofvet af undervisning, ocn dock har England intet offentligt solkuppsostringssystem, som är värdt att tala om. Hela beloppet af edra årliga statsanslag för edert folks uppfostran är tusentals pund mindre än utgifterna för detta ändamål blott i staden Newvork! Hvar åttonde person af eder befolkning tillhör fattigvården och sattigtaxan har i England under de sista 10 åren i medeltal uppgått till 6,000,000 . St.; och likväl har edert parlament på sex år blott utgifvit 600,000 St. för den offentliga uppfostran,