——————— —— ————— —— Styckegods. En improviserad tjurfäktning. En öfverspänd Engelsman hade för en tid sedan rest till Barcelona i Spanien, för att se den namnkunniga matadoren El Chiclanero, som der skulle gifva flera representationer. Men Chiclanero insjuknade och de annonserade tjursäktningarne måste uppskjutas. Detta var ingen likgiltig sak för Engelsmannen. Han finge väl nu ej se Chiclanero, men han ville åtminstone taga de tjurar, med hvilka Chiclanero skulle hafva kämpat, i betraktande. Åtföljd af en ledsagare lemnade han staden och begaf sig till den en half mil derifrån vid hafvet belägna betesmarken, der tjurarne gingo lugnt betande. Då han anländt dit framtog han, i trotts af vägvisarens alla varningar, en röd duk och svängde den framför tjurarne, för att reta dem. Diuren antogo genast utmaningen och sprängde i galopp emot sin motståndare. Men denne, som emellertid måtte hafva kommit till besinning, tog till flykten, och djuren förföljde honom. Då återstod för Engelsmannen ingen annan utväg, än att kasta sig i hafvet och söka att rädda sig genom simning. Men han var nära att förstenas af fasa, då han märkte att nägra af de behornade fienderna icke upphörde med sin förföljelse äfven i vattnet, utan summo efter honom. Lyckligtvis lemnade honom icke den Engelsmännen medfödda själsnärvaron : han dykade ett längt stycke, samm derpå åter mot land och uppnådde en till höger befintlig, ur hafvet uppskjutande, spetsig klippa, hvarpå han uppklättrade. Då tjurarne varseblesvo honom der, skyndade de dit; de kunde dock icke klättra upp och återvände bölande i land, men qvarblefvo på stranden tills det började att blifva mörkt. Vägvisaren hade emel