Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1853, sida 2

IOTCSLAIVAaLw UC ÖIVYCIRIUGSGUC daLIUIRIaTIILC. FRANKRIKE. Om det tillämnade mordanfallet på kejsaren hör man stort ingenting, sedan gistermälshistorien kommit på tapeten. Antalet af de, såsom misstänkte för dessa mordplaner, arresterade personer är 3. Den ene skall vara en fransman, de begge andra Italienare. Naturligtvis heter det, att de äro utsände ef den revolutionära komitkn i London. ITALIEN. I Gazetta del Popolo skrifves från Cremona i Lombardiet. Venedig d. 11 Januari: Vår provins är uppsyld med tjufvar och röfvare. IHIAvarje natt förefalla inbrott i husen af beväpnade rånare och röfverier på vägarne. För några dagar blef en D:r Braga öfversallen och utplundrad midt på ljusa dagen knappt en mil från Cremona. Hans lif är ännu i fara och hans betjent blef lemnad som död på stället, efter att hafva erhållit flera knifstyng. Emellan San-Martino och Macaria har en diligens blifvit utplundrad och i närheten af Casalmaggiore hafva 19 beväpnade röfvare gjort inbrott hos en hr Paternieri och frånröfvat honom betydliga summor. — En af Ind. belges pariserkorrespondenter meddelar följande tvenne röfvarehistorier från Kyrkostaten efter ett bref, som han erhållit från Bologna: l Faenza lefver en prest, som utdelar talrika almosor såväl i staden, som i dess omgifningar, dock icke af egna medel, ty han är mycket fattig; penningarne försträckas honom af den rike markis Fa... En afton i slutet af December förra året infinner sig vid sjutiden en välklädd person i hans bostad, för att, såsom han föregaf, bedja honom följa med till en döende, som behöfde religionens sista tröst. Då han kommit in till presten, underrättade han denne mycket höfligt om, att han var anförare för ett af de röfvareband, som oroade provinsen och att han behöfde 200 Scudi. Jag vet mycket väl, sade han, att ni icke har dem, men ni kan få dem hos markis F. Jag vet äfven mycket väl, att antingen ni eller markisen kan angifva mig för polisen, enär jag sagt hvem jag er; men sker det, skall hvarken ni eller markisen kunna sätta er fot utom porten af ert hus, utan att vara utsatta för att blifva dödade. Den gode presten måstå alltså hemta de 200 Scudi och röfvarekaptenen aflägsnade sig så lugnt som en menniska, den der utfört en god gerning. — Den andra historien har tilldragit sig vid Imola dagen före julafton. Tvenne bösskott från Imola bor en gammal, rik dam på ett slott. Tolf röfvare, som voro beväpnade ända till tänderna, infunno sig på slottet och bådo betjeningen säga den gamla damen att hon icke skulle blifva rädd och komma ned till dem i salen. Damen lydde och, då hon nedkommit, förklarade henne röfvareanföraren, att hon måste punga ut med 12,000 scudi. Hon svarade, att hon med nöje skulle göra det, om hon hade dem, men man kunde gerna genomsöka slottet från ofvan till nedan, de skulle icke kunna ihopletas. Det är mycket sörsigtigt af er, min fru, genmälte kaptenen, att ni i dessa tider icke har kontanter hemma, men ni torde hafva den godheten att skicka efter den uppgifna summan hos er bankir i Imola. Ni kan låta angifva oss för de påfliga gendarmerna, men vi hafva spioner straxt utanför staden, och förråder ni oss, skola de underrätta oss derom genom ett gevärsskott, och ni tillika med er betjening skall blifva nedskjuten. Pengarne blefvo hemtade, röfvare-anföraren räknade dem noga och begaf sig sedan bort med sitt folk, dock först efter att hafva erbjudit frun en liten hund, som han hade med sig och som behagat damen samt efter att hafva försäkrat henne att icke med det första skola förnya försöket. Hunden trodde sig dock damen icke kunna emottaga.