Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1853, sida 2

vanligt! Nå, om jag måste görat, så gör jag det; och han satte sig ned. — Far, sade Grace, då han lemnade dem efter några få dagars vistelse, det är Tacksägelse-dagen nästa månad, då får du och mor lof att komma och helsa på oss och stanna hos oss någon tid. Till följd häraf finna vi Tant Sally och Onkel Tim följande månad sittande vid prestens härd; förtjusta vittnen åt de Tacksägelse-skänker, som det välvilliga folket medförde, och dagen derpå hade de den glädjen att än en gång se en af deras söner på den heliga predikstolen, och höra en predikan, hvilken alla sade var den bästa han nånsin predikat, och det är anmärkningsvärdt dessutom, att detta var ett stående kommentarium öfver alla Jacobs tal, så att det var nu tydligt att det gick i stigande fullkomlighet. — Det är ändå mycket, som lönar mödan att äga i detta lifvet, sade Onkel Tim, då han satt funderande och stirrade på kolen, efter den nedbrunna eldbrasan samma dag; det vill säga, om vi bara veta att taga det, då Vår Herre lägger det i vår Vväg. — Ja, sade Jacob; och låt oss endast taga det så som vi böra, och detta lif skall bli fridfullt och det nästa: evinnerlig glädje. Slut.