Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1853, sida 1

gubben. Han släppte sonens hand med ett förtvislans utrop, vände sig hastigt bort och lemnade rummet. — Far, far! sade Grace, som försökte väcka honom ur sina djupa tankar, der han stod med korslaggda armar vid köksfönstret. — Gå bort, barn, sade han kärft. — Far! Mor säger att frukosten är färdig. — iag vill ingen frukost ha, sade han och vände sig tvärt bort. — -sSally, hvad lagger du i spilkummen der ? — Åh, det är bara litet th åt Georg; det skall muntra honom litet och låta honom känna sig litet bättre, stackars gosse. — Du kan inte få honom bättre. — Han går bort. — Åh, kära hjertandes nej! sade Tante Sally. — Tyst, motsäg mig inte! Jag vill inte att andra jemt skola motsäga mig. Hela saken är den, att Georg lägger sig och dör, just då vi nu fått honom till prest och alltihop. Jag önskade jag låge också sjelf i grafven, sade Onkel Tim, i det han störtade ut genom dörren och stängde igen den efter sig. Det är väl för menniskorna, att det finns En, som ser det lidande hjertat som det år, och