Majblomman, eller skluer af scener och karakterer ibland Pilgrimernas afkomlingar, af M:rs llarriet Beecher Stove. Onkel Tim. (Forts. fr. N:o 20.) I detta ögonblick öppnades dörren och Onkel Tim inträdde. Georgs blekhet sörsärade honom, och då han kom fram till sängen, kände han honom på pulsen och lade sin hand ängsligt på hans panna, och frågade, sedan han flera gånger klarat sin röst: om icke han kände sig litet bättre. — Lej far; sade Georg, tog hans hand i sin, såg på honom oroligt och tycktes tveka ett ögonblick. Far, började han, ni vet, att vi måste böja oss under Guds yilja. Det låg något i hans uttryck i denna stund, som gjorde att sanningen stod plötsligt klar för Ä