Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1853, sida 2

Du skall krossa allas våra hjertan; sade Grace med tårar i ögonen. — Ja, men det är sannt syster. Jag känner det icke så mycket för egen skuld som icke mer — likväl, tillade han, allt blir sig likt i himlen igen.? Det var endast en vecka härefter, som en häftig förkylning påskyndade utvecklingen af hans svaghet till en bestämd sjukdom. IIan försämrades mycket hastigt. Tante Sally trodde hvar dag, med ett hängifvet, älskande hjertas sjelfbedrägeri, att han nog skulle bli battre, och Onkel Tim satte sig emot all tanke på motsatsen, med sin karakters hela envishet, under det sjuklingen kände, det han icke hade hjerta att taga dem ur deras villfarelse. Jacob var nu dagligen hemma hos dem och uppbjöd all sin kraft och uppsinningsförmåga, att hjelpa sin vän. Hvar och en som sett honom i hans sorglösa och glada stunder kunde knappt igenkänna honom i den varelse, hvars steg nu voro så varliga, hvars blick så vaksam, hvars röst och rörelser så sakta, vid sjukbädden. Det var nu nära morgonen i sjukrummet. Georg hade varit orolig och seberaktig hela natten, men mot dagningen föll han i en lätt slummer, och Jacob satt vid hans sida, återhållande andedrägten, af fruktan att väcka ho