Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 2

.HIDAi —— —— —ä—— — — —— — — hjelte, sprang i ett tag nedsor trådgårdsgången och gjorde ett fortviladt ansall på sienden, sträfvande som Bunian säger: hurtigt och med godt mod, till dess hvartenda får skuttat ut mycket fortare än det kommit in; sedan hoppade han öfver staketet, tog en stor sten, spikade fast stören så dugtigt att intet får mer kunde nära något hopp att nånsin komma in. Allt detta vara en minuts verk; han var straxt tillbaka men så utomordentligt andfådd att det var nödvändigt att stadna och hyila en stund. Onkel Tim såg onådigt belåten ut. — Hvad i all min dar skulle ni flänga för så der? nog kunde jag ha kört ut mina får Åello Kors, är ni det minsta angelägen om att köra bort dem sjelf, så kan jag ju släppa in dem igen, sade Jacob. Onkel Tim såg på honom med en egen sorts blinkning i ögonvrån. — YJag kan väl tro, att jag skall be er stiga in, sade han. Tack vackert, sade Jacob, men jag har mycket bråttom; härpå skyndade han med den n vigtigaste affärsmin till grinden. n, ni kan rätt väl stanna ett bgonblick: — kan omöjligt stanna en minut. — inte kan jag begripa, hvad som tvingar er att ha så der hiskeligt bråttom; man skulle