Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1853, sida 2

på ösligt sätt kalla Louis Napoleon Min herr bror. Efter förloppet af flera veckor hade äntligen de nya kreditiverna anlandt och hr Kisselef hade underrättat franske utrikesministern Drouyn de Lhuys om innehållet af de dokumenter, som han hade i uppdrag att öfverlemna. Då just det uttryck, som skulle beteckna förhållandet af jemlikhet emellan de begge suveränerne med afsigt utelemnats, kunde Fransmannen icke vara belåten. Hr Kisselef hade visserligen anmärkt, att de brukade uttrycken Sire och Majeståt voro desamma, som ryska kabinettet alltid användt i sina skrifvelser till Louis Philippe och af dennes ministrar icke tillbakavisats. Denna anmärkning förmådde dock icke lugna hr Drouyn de Lhuys, utan yttrade han fastmer till flera diplomater, att Louis Napoleon och hans ministrar beslutat att, kosta hvad det ville, icke underkasta sig hvad de betraktade som en ringaktning, om icke en förolämpning. Detta beslut skulle varit så mycket betänkligare, som hr Kisselef hade order att lemna Paris, om hans kreditiver icke antogos, och de tyska hosvens sändebud i ett sådant fall sannolikt afbidat ytterligare förhållningsorder. Saken hade gått så långt, att hr Kisselef icke hyste något tvifvel rörande oåterkalleligheten af franska styrelsens beslut och trodde att hans beskickning i Paris inom några få timmar skulle taga ett obehagligt slut. Lyckligtvis hade natten kommit emellan och Bonaparte fått tid att ännu en gång tänka på saken. Vare sig nu, att han af sig sjelf ändrade tankar, eller att han, såsom det antydes, dertill öfvertalades af Fould, nog af, följande morgon beslöts, efter en längre diskussion emellan ministrarne, att antaga de ryska kreditiverna. Times söker orsaken till Bonapartes estergifvenhet i farhågor för Frankrikes handel och synnerligen för fondbörsen, på hvilken ryska gesaudtens plötsliga afresa skulle hafva framkallat en panisk förskräckelse. Då nu flera af Bonapartes ministrar (Fould t. ex.) och hans närmaste omgifning, enligt hvad det berättas, ligga så djupt inne i fondspelet, att deras öde är nära sammanväfdt med fondbörsens, så torde denna förklaringsgrund vara ganska riktig. Underrättelser från Cap af den 30 Nov. förmäla, att Kaffrernes ströståg ännu ingalunda upphört. De bedrefvo sina plundringar i temligen talrika hopar i Fish River Bush, Fonahs Kloof och vid mynningen af Kat River och hade bortdrifvit boskap midt för en engelsk posterings ögon. Med Chopo, Tambukiernas höfding, har slutits fred och han har utlemnat 100 gevär. Den sängne höfdingen Seyolo är nu förd till en ö och der ställts under uppsigt af en major Wolfe. En kungörelse af general-guvernören Cathcart förbjuder vid strängt straff de köpmåe, som drifva handel i den under engelsk lydno stående delen af Kalferlandet, att blanda sig i politiska angelägenheter och inleda underhandlingar med höfdingarne. Med senaste öfverlandsposten har man notiser från Bombay af den 17 Dec. Brittiska expeditionskorpsen hade den 27 Nov. utskeppats vid Pegu. Efter en liflig kanoneld från Birmanernas sida, hade fästningsverken stormats med bajonetten, besättningen jagats på flykten och staden fallit i de segrande Engelsmännens händer. Antalet af de i kampen deltagande Birmaner utgjorde öfver 5,000. Engelsmännen räkna 5 döde och 34 särade, deribland 3 officerare. Kapten utsågs till kommissarie, för att verkställa Promes och Pegus införlifvande i indo-brittiska riket. Man besarar dock, att kriget till solje af dessa orters besittningstagande torde blifva längvarigare än som kan beräknas. — Fälttåget emot Hazarah har slutats lyckligt genom tillfångatagandet af rebellernas höfding. FRANKRIKE. Paris d. 12 Januari. I går hafva först österrikiska och preussiska gesandterna i en högtidlig audiens hos kejsaren öfverlemnat sina nya kreditiver, hvari kejsardömet erkännes, och i dag har turkiska ambas) sadören Velv Pascha fulloiort donna aaraman;