Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1853, sida 1

AAAG8A2AO3iii 3 andliga menskligheten, och som genom dennas makt segrar öfver djeslar och troll, och förklaras — om än i döden — som segervinnare. Romanen kommer till hvar menniska med denna mening: lär att segra! Romanen är en mångsidig paraphras af ordet: se menniskan! Romanen säger vidare till nienniskan: se din verld i all dess skönhet, fulhet, storhet, litenhet, ljufhet, bitterhet, med ett ord i all dess sanning! Det kan således, för en klarögd kritik, icke blifva fråga om romanens stora vigt och värde inom litteraturen, som högre hildningsmedel. För en klarsynt kritik bör romanen framställa sig, som en af de djupast ingripande konstprodukter, som kulturen frambragt. Den större utveckling som romanlitteraturen vunnit under vårt århundrade, bevisar, enligt vår tanke, dettas stora humanistiska utveckling. Och att romanen blifvit en favoritläsning hos alla klasser, bevisar dessas sunda smak och friska öga. i Och vi äro färdiga att härvid säga med madame de Sevign: Mon ami le public a bon nez, et ne se mprend guere. ) Frågan om romanens värde torde böra inskränkas till frågan om den eller den romanens värde i förhållande till dess uppgift som roman, som menniskans hjeltedikt.) Vi neka ej att romanen ofta. misstagit sig om denna uppgift, att den ofta burit mörker och gift på sina blad, i stället för ljus och helande lif. Det är dess synd. Men den bör lika litet tillräknas hela romanslägtet som Neros styggelser hela menniskoslägtet. Oftare ännu har den burit glädje, tröst, hopp, kraft, helande lif på sina blad till menniskornas bröst. ; Den skall göra det i högre mått ännu, nä den bättre lärt förstå sig och sin sändning. Rousseaus Heloise, Richardsons Pamela, S:t Pierres chaumiere Indienne, och i sednare tid Consuelo af M:me Dudevant, äro herrliga menskliga hjeltedikter, med rätta älskade af alla solk, och mönster för vår tids epos. Uncle Tom — denna våra dagars mest lästa, mest älskade bok — står i vissa asseenden högTe ännu än dessa. Ty icke blott natur och familjelif och lifvets sedliga frågor gruppera sig kring den menniska, som är medelpunkten i berättelsen; statslifvets, samhällslifvets djupaste, största frågor tränga sig till afgörande kring detta ensliga, älskande, blödande menniskohjersa, och få derifrån sitt ljus och sin dom.) ) Min vän allmänheten har fin näsa och misstager sig ej gerna. ) I romanlitteraturen kunna vi upptäcka tvenne hufvudriktningar, lika med dem som i målarkonsten kallas den Italienska och Flamändska skolan. Den förra vill framställa idealet, den sednare mera en stark och saftsull verklighet. Svenska litteraturen har att tacka fru Emilie Carlen för ypperliga taslor i denna sednare genre; taflor, som näppeligen blifvit öfverträffade. ) De engelska romanerna Mary Barton och Alton Locke upptaga likaså dagens stora samhällsfrågor (i England) i dessas förhållande till emenniskan, som derigenom framstår i sin högsta betydelse, som samhällsmedlem. Den politiska eller sociala romanen sramträder på scenen. — — — — ———