ute och drogo sina backor, men genast de observerade olyckan, kapade Pålsson backorna, och lät 700 (nästan hela hans egendom), gå till botten för att i rättan tid, emot hög sjö och storm, hinna fram, att försöka rädda de i sjön ännu med lifvet kämpande kamraterna; och hvilket försök kröntes med sramedug i det alla tre blefyo upptagne i Pålssons lilla båt, och kommo med Guds hjelp alla lyckligt i land. . Hvitken, slefsupposfring (af Pålsson och hans kamraer), ej någon kan göra sig en föreställning, utan den som hänner, och sett fattige fiskares belägenhet; desse 3:ne äro här i Bohusländska Skärgården bland de aldra uteattigaste och ej nog att de förlorade hela sin egendom backorne, utan hade beräknat att på dem få någon fisk sellva för Julen, och äfven någon till afsalu för att deriör köpa sig andra matvaror, men gick nu miste om allt, utom det inre medvetandet att bafva räddat 3:ne likar. Då härtill kommer att de räddade, som sjelfva fattige, ej kunna annat än med tacksamhet godtgöra sin räddning, så vågar man hoppas, att han (Pålsson) ej förgäfves anropar gifmildheten och den bättre lottade, om en liten skärf, till nya backor, att han snart åter kan komma i verksamhet.