Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1853, sida 1

så skall buketten, ett minne af Julias vänskap, (Backlund lade tonvigt på detta ord) blifva en talisman, som besegrar frestelsen. Kanske sjelfva Backlund på det viset skall kunna bli en ordentlig karl. Men besitta mig kommer ej då Upsala att bli dödt och tråkigt igen, såsom det var före min tid. — Ja, behåll min Julias bukett, broder Backlund, och måtte den bli en skyddande talisman både för dig och mig! — Men för all del kom nu käre Falk, ty tiden är inne att gå till frimurarlogen. Alla andra ha längesedan tågat af. Fru B. och Julia åkte med sina gäster till srimurarelogen, hvars stora sal redan var uppfylld af menniskor. De båda damerna fingo med möda en plats på läktaren. Talet för den sista skålen slutade under smattret af hundrade champagnekorkar och Bragebägaren tömdes under stormande jubelrop. Med den nyvunna fanan i spetsen tågade Upsala studenter under en liflig, harmonisk sång ut ur salen, höljda af blomsterregn ifrån gallerierna. De händer som kastade dessa blommor voro nu ej främmande. Hvar och en emottog sin bukett, förde den till sina läppar och mötte den sista afskedsblicken. Vi behöfva väl ej säga, att Falk grep hänryckt i luften en ny bukett ifrån Julia — men huru öfverraskades han ej,