Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1853, sida 1

Konungens Befallningshafvandes uti Götheborgs och Bohus län Femärs-berättelse för åren 1847 — 1850. (Forts. fr. N:o 7.) Nåringar. Jordbruket är sortsarande länets hufvudnäring, och sädesodlingen lemnar numera, äfven vid medelmåttiga skördar, icke obetydligt öfverskott utöfver länets egen förbrukning. Otvifvelaktigt kunde dock afkastningen vara vida större, om allmogen med mera omsorg brukade sin jord; men dikning, ehuru mindre sällsynt än förr, är allt för mycket försummad, och vexelbruk är bland allmogen, änskönt i vissa orter mera än fordom, dock föga allmänt vedertaget. Bönor och andra skidfrukter odlas temligen allmänt, särdeles i södra delen af länet, hvarigenom ock under den härjande potates-sjukdomen nöden bland de fattigare jordbrukarna väsendtligen mildrats. Hampa, och humla odlas inom detta län föga. Linsäde är deremot icke sällsynt och odlingen af klöfver har på de sednaste åren betydligen tilltagit. Till sistnämnda förhållande har länets Hushållningssällskap synnerligen medverkat genom införskrisning från Belgien af större partier klöfverfrö af utmärkt god beskaffenhet och tillhandahållande deraf åt länets jordbrukare. I södra delen af länet är korn att anse som hufvudsäde. I den norra deremot odlas mera hafre; dock är blandkorn der ock nog allmänt. I Inlands fögderi intager vanligen allmogens besådda åkerjord ååg hvete, 12 råg, vg korn, I hafre, 5 blandsåd, 54 ärter och bönor, samt ) potäter. Hemmanens inskränkta ägorymd, som, åker och äng sammanräknade, efter medeltal ej kan anses högre än 40 geometriska tunnland på hvarje helt hemman, och den nog långt sträckta hemmansklyfningen medgifva ej i någon större mån begagnandet af trädesjord eller odling af vintersäd, hvilken fordrar starkare gödning, hvaremot odlingen af ärter och bönor, som sker dels åtskiljdt, dels sammanblandadt, funnits för allmogens hushållning mest förmånlig, emedan detta säde icke allenast bibringar jorden en större fruktbarhet, men äf