Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1853, sida 3

Utdrag ur rapporten från chefen å fregatten kugenie. lonolulo d. 26 Aug. 1852, Den mångfald af göromål, som i hamn upptaga en chefs tid, hindrade mig att före afseglingen från S:t Francisco omförmäla åtskilliga ämnen, som angå och äro af vigt för Sveriges och Norriges handelsintressen i Californien och jag får derföre nu vidröra dem — De direkta handelsförbindelser som hittills egt rum emellan Californien och de förenade rikena, hafva thyvärr ej ledt till gynnsamma resultater. De beständigt suctuerande varuprisen göra det till en fullkomlig lyckträff att en last ankommer under en gynnande period och sålunda kan afsättas med fördel. Det är ej ovanligt att priset å en vara vexlar 2 å 300 pe. inom loppet af några få månader, och man kan derföre aldrig från Norden beräkna sina affärer på dessa platser, med mindre man har tillfälle försäkra sig om upplag af varan hos någon bolagsman på stället. Sådane utgreningar af firmor, eller med andra ord, associerade handelshus på Amerikas vest-kust, är det som Nordens handel mest af allt saknar, och hvarförutan den aldrig kan drifvas med påräknad och säker vinst. Utan att emottagaren af lasten är sjelf delägare i densamma, gör han sig aldrig rätt besvär att förmånligt använda den, eller skaffa fartyget retourlast eller fraktförtjenst. Jag har flerfaldig erfarenhet i dessa ämnen fran atskillige platser, jag besökt. Det har mycket smärtat mig att finna, det de flesta afsändningarne fråu Norden till Amerikas Vest-kust utfallit med förlust, åtminstone icke med fjerdedelen af den vinst, som bordt följa, om lasterna blifvit emottagne af handelshus, som i företaget varit direkt intresserade och som upplagt dem till en mera gynnande konjunktur. En sådan dröjer aldrig länge. Jag känner t. ex. med visshet, att en dyrbar svensk last af plankor och en annan af tjära blifvit i ett klubbslag söryttrade till en obetydlighet, och att samma plankor och tjära redan I å 2 månader derefter voro utsålda i mindre partier med 2 å 300 procents vinst. Jag är nära nog förvissad att båda dessa försäljningar skedde med förlust för lastegare, hvaremot den vinst, de kunnat och bordt ega, stannade i den utländske köpmannens hand. Lägger man härtill att de utrikes handlande, till hvilka våra laster äro consignerade, vanligen äro tyskar eller engelsmän, må man ej heller finna oväntadt att de, vid sammanträffandet af många fraktsökande fartyg, i första rummet skaffa sina egna landsmän förtjenst, hvarigenom följden åter blir att det svenska eller nor