Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1853, sida 2

—————————————7 — Du måste gå — sade Julia. — Jag går ej utan dig! — Pligten går framför allt. — Jag känner inga andra pligter än kärlekens. — Men här befaller kärleken dig attsjunga. — Men då måste min älskade följa mig. Julia stod snart midt ibland studentsången, som vördnadsfullt och artigt slöt en riddarvagt omkring henne. Hennes ögon strålade af fröjd och då sångarne uppstämde den Skandinaviske sången: Hvar är de Skandinavers land? blandade sig Julias vackra, metalliska röst med hennes älskades och sammansmälte med hans till en enda, stark och fyllig ton. — Ester sångens slut måste Julia följa med hela studentskaran och klinga med dem och kredensa deras glas. Det var hardt nära, att hon fått dricka brorskål med de mest enthusiastiske af Falks vänner. En massa af långa bord erbjöd sup för mellan 2 å 3000 personer. Sedan den var intagen, samlades alla i danssalongen, ty det hade spridt sig ett rygte, att en högtidlig stund förestod. Under djup tystnad inbars det standar, som Kristianias damer förfärdigat och här öfverlemnade till de Upsaliensiske studenterna. — Nu har jag det, utropade Falk, sedan Welhaven slutat sitt tal och Staall sitt svar. —