Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1853, sida 1

— ————p—————— — — som tittade sram genom dörren och yttrade halfhögt: — Herrskapet tar val ej illa upp att jag stör, men förhållandet är att supen kallnar. Jag ville underrätta er derom, på det ej betjenten skulle komma och lägga sig i edra afsarer, hvilka jag ej tycker angå honom, med respekt sagdt. — Vi komma straxt, svarade Falk, och Backlund drog sig tillbaka. Men detta straxt, som för de älskande var en sekund, måtte hafva synts Backlund något långt, hvarföre hans röst ännu engång hördes: — Om I ej kommen snart, måste jag låta hemta er. Jag är både hungrig och törstig, ty jag har intet kärlekssnack att mätta mig med. Var så god och kom, min goda fröken! Backlund bjöd Julia sin arm; hon tog den och nickade åt Falk, som kom efter och bjöd till att se ond åt, och sade leende: — Gå du och bjud armen åt en annan dame. — Nu har jag återfått min riddare. — Jag hoppas att min blomsterbukett — dessa ord rigtades till Backlund — ännu icke blifvit instoppad i er hufvudkudde. Jag har hört sägas, att det finnas herrar, som så använde sina många suvenirer. — Annu hafva ej edra blommor fått detta