Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1853, sida 2

tillströmmat och efter middagens slut såg man de hvita mössorna i en lustig dans med de hurtiga, glada och tacka norrska slickorna. Med svindlande berusning deltog Falk i alla dessa fröjder. Kraftig och vig som en stenget, var han först på bergets spets och lisligast i dansen. Hans röst ljöd högt öfver alla andras, ty en ungdomlig styrka bodde i hans gestalt, ungdomligt blod rann i hans ådror och en outsäglig fröjd fyllde hans själ. Femte och Sjette dagarne. Fru B. hade redan anat de ungas hemlighet. Hennes skrupler i anseende till bådas ungdom, till det vanskliga i att knyta sådana förbindelser så tidigt, då framtiden ännu vore så osäker, och då bådas sinnelag så lätt kunde förändra sig, hade gifvit vika för Julias böner. Julia var dessutom något oberoende, ty hennes fader och moder voro döda och de hade åt sin son, Jens Bärndorff, och sin dotter Julia, efterlemnat en icke obetydlig förmögenhet. Jens tyckte mycket om Falk och såg med glädje, att denne vunnit hans systers hjerta. Alla svårigheter voro således i det närmaste öfvervunna, och då Falk denna dag satt ensam i