Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1853, sida 2

fritt bordstudsare till edra älskarinnor. Mig sår ni icke se, mera; jag har slyttat hem till min moder. Franiska, född Faval. Herr Ballard står der ännu försjunken i förvåningen öfver detta oförklarliga handlingssätt af sin fru, då en betjent inkommer med en biljett af följande innehåll: Min herre! Om en timma talas vi vid! Ni har haft mod att förföra den jag älskar, eller rättare henne som jag älskat, låtom oss se om ni äfven har mod att försvara eder, man emot man. Eugene Duprez. Eugene Duprez? Duprez2 — sade hr Ballard estertänkande — hvad är det för en galning; jag vet mig icke hafva förfört någon annan än min hustru, och det måtte jag väl hasva lof till. Hvad är der nu å färde? frågade han den åter inträdande betjenten. Det är ett ungt siuntimmer, som frågar efter herrn. Det var naturligtvis Leonide Bichet, som ej tåligt kunde fördraga fru Ballards förakt och ännu mindre Eugenes kränkande utgjutelser. Hon kände icke herr Ballard, men det var ju uppenbart att han hade velat förföra henne och således var hon uppretad och besluten att icke skona honom. i är således hr Ballard? — sade hon — hvem gifver er lof, att sända till mig bordstudsare? — Huru kan ni understå er att så göra, och på köpet låta mig förlora en god kund och skaffa mig obehagligheter med Eugene ? — Och med dessa ord drager hon fram bordstudsaren som hon hade under sin shawl, upplyftade den med begge. händerna och kastade den för herr Ballards fötter, så att bitarne flögo omkring honom. Der ligger eder granlåt! tillade hon slutligen. I samma ögonblick inkom madame Faval med sin förgråtna dotter, för att om möjligt söka tillvägabringa en försoning. Madame Ballard var måhända redan litet blidare stämd, men vid åsynen af Leonide uppblossade åter hennes vrede. — ÄRättsärdige Gud ! utropade hon, skall jag derutösver äfven öfverraska, honom samman med hans medbrottsling! — Min herre! Så snart ni talat ut med fruntimmerna lägger jag beslag på er, sade Eugene, som nu äfven tillkommit. Herr Ballard var en förnuftig man, som alldeles icke det fattades själsnärvaro, samt förstod att taga hvarje sak på rätta sättet. Hr Eugene Duprez, sade han — vi slåss, när och hvar ni behagar. Er, mamsell Leonide anmodar jag, att icke mera sända oss edra adresskort. Det är er adress, som min hustru i går, genom misstag, lagt i min plånbok ibland mina visitkort. Detta har föranledt alla dessa obehagliga scener, och kommit er att förstöra ett kostbart arbete som ej tillhört er, och som ni icke hade rätt att disponera öfver. Hvad er angår, fru Ballard, har jag ingenting annat att förebrå mig, än att jag gifvit er lof att gå i min plånbok. Jag öfverlemnar er till eder moders nåd. Derpå gick herr Ballard in i sitt rum. Under det han var borta kom det till en allmän förklaring. Mamsell Leonide och herr Eugene skämdes öfver sin häftighet, fru Ballard öfver sin orättfärdiga misstanka. De två första uppförde först sins emellan en öm förenings-scen och gjorde derpå i förening hr Ballard en ursäkt. Den sistnämnda bad sin man om förlåtelse och erhöll densamma så fullständigt, att urmakaren Sarrazin följande dagen sålde till hr Ballard ännu en bordstussare, som ackurat var maken till den första. AAAA — —