Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1853, sida 1

— ——— — — — — — — — Åh, utropade Julia, lätt rodnande; det ä ju ett af mina alsklingsstycken. Gud vet on jag ej tidigt i morse spelade det på min gui tarr. — Det var således er sång, inföll Fall varmt, som vaggade mina upprörda känslor til ro? 0 spela detta stycke ännu en gång för mig, så att jag må inprägla det i mitt minne och — Falk utsade de sista orden mycket tyst — sammanknyta det med min hågkomst af eder, fröken Julia. Jag skall då aldrig glömma det. — Om min tant tillåter, svarade Julia, med en något vibrerande röst, skall jag spela detta stycke för eder på pianot. Jag har nemligen försökt arrangera melodien för detta instrument med några enkla variationer. — Gerna för mig, sade fru B.; men låt det ej bli mer än ett! Jag rubbar mig emellertid icke från min beqväma plats här; musiken tar sig också nästan bäst ut härinne. De båda unga gingo ut i salongen och Julia satte sig till pianot. Falk flyttade sin stol tätt intill hennes och följde med sina blickar hennes hvita, öfver tangenterna lätt löpande händer, under det han med hela sin själ insöp dessa toner, åt hvilka Julias djupt själfulla föredrag gaf en nästan öfvernaturlig klang. Det var en norrsk folkmelodie, med några en