Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1853, sida 2

Backlund, som önskade anslå ett annat ämne, utan att kunna i hast knyta det till den begynnta konversationen, sade helt plötsligt: — Hvilken underbar makt hafven ej J sköna damer öfver oss, svaga män. Jag såg eder blott några ögonblick, men dessa ögonblick voro tillräckliga. — Iillrackliga till hvad? frågade masken. — Iillrackliga — utropade Backlund med pathos — att intaga mig, att hänföra mig, att göra mig till eder riddare, eder slaf i lif och död. — Nå jag måtte säga, återtog damen, bemödande sig förgäfves att draga undan den hand, som Backlund med hänförelse fattat, att de svenske äro bra hastiga i att fatta eld och bra färdiga i att göra kärleksförklaringar. Ni måste ha haft en otrolig öfning häri, hr Backlund? — Jag? utropade Backlund, sökande att i sin tonvigt inlägga något af sårad oskuld. Jag? O huru grymt ni misskänner mig! Tro mig, det är första gången sådana ord komma öfver mina läppar. — Jag tror er; svarade masken. Apropos! Har ni råkat B i afton? Backlund spratt till, såsom träffad af en pil; hemtade sig dock snart och svarade: — Ni känner således henne? Ni känner