Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1853, sida 2

— — —— ——— — Har ni glömt andra valsen, min herre; talade masken. Jag har sökt efter er och längtar nu att få erfara huru sylfiden och vårvinden för mig öfver dansgolsvet. — Min nådiga, stammade Backlund, något förvirrad; min nådiga — jag är ledsen, jag är i sanning förtviflad, ja mycket förtviflad — men Jag vrickade en fot i trappan, så att jag knappast kan gå för mig sjelf. Ack om ni i Stallet för en dans ville unna mig den oskattbara lyckan af en stunds konversation! Jag skall — Backlund var nu åter sig lik — jag skall vara så angenäm det i min förmåga står. — Nåväl, jag vill uppfylla er önskan, ätertog masken, ehuru jag erkänner att jag längtat efter en dans med en så extraordinär dansmästare. — Dansmästare, min nådiga? Det har hos oss en dubbel betydelse; inföll Backlund. — Det har så hos oss också; svarade damen. Men på er lärer det endast kunna användas i en mening. De talande voro nu i inre rummet och satte sig i soffan, Backlund med en klagan öfver sin onda fot. — Såsom skicklig dansör, hoppas jag ni menar? fortsatte han den började konyersationen. — Huru skulle jag kunna mena annorlunda? återtog masken, med ett ironiskt skratt,