— — ————— — ——— nalkades Backlund, togo honom under armen och förde honom in i ett sidorum, der bland andra läckerheter äfven den svenska punschen serverades. — Jag ser nog, yttrade italienaren, att du kastat ögonen på min flicka; men akta dig, ty I min svartsjuka nöjer sig ej med mindre jag får — dricka ett glas med dig. — Min har samma fordringar; inföll sjömannen. — Ni äro förträffliga menniskor, inföll Backlund. Jag önskar att eder svartsjuka måtte aldrig ge er ro. Men varen ej rädda för mig. Jag har min utkorade för mig, blott jag visste hvar jag skulle ertappa henne. — Man spelar upp till andra valsen; låt oss skynda, ropade italienaren hastigt, och tillade, vänd till Backlund: kommer du ej med? — Nej jag dansar ej i qväll, svarade denne; jag stannar här inne och bevakar glasen. Varen vissa om att ingen drake vaktat trognare sin skatt. — Och ingen bock bättre vaktat sin trädgård; inföll sjömannen muntert och försvann. Backlund var åter allena och kastade just en blick af förnöjelse på en soffa i ett rum straxt ; bredvid, med afsigt att der hvila undan dagens mödor, då en sruntimmersmask stod midt framför honom.