En Episod från Studentfärden till Kristiania, Midsommardagarne 1852, af S. 4. Hedlund. (Forts. fr. N:o 7.) — Men jag borde gerna känna hennes namn förut. — — Hvarföre så? — Derföre att jag bjudit upp henne, eller rättare sagdt hon bjudit upp mig, till andra valsen. — Det var ju syperbt det; svarade Bärndorff, mer för sig sjelf än till sin kamrat. — Det värrsta är, återtog Backlund, att jag aldrig dansar. — Så mycket bättre! svarade Bärndorff, och gned sina händer med ett förnöjdt leende. — Så mycket bättre? Hvad menar du med det? — Åh ingenting, alls ingenting; jag tänkte på något annat, svarade Barndorsr något förlä