Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1853, sida 3

Styckegods. IBOODpJY-ISIand eller ett postkontor nidt I hafvet. Ett stycke ute i Söderhafvet afägsnad ifrån nordöstra udden af nya Holland eller lap-VYork, ligger en liten oansenlig ö, af engelsmännen allad Booby-Island eller Post-Island, hvilken, oaktadt in obetydlighet, dock sörtjenar en viss uppmärksammt i anseende till den egna nytta, den gör de sjöfaande i dessa trakter. Sitt ena namn har den fått utif den ofantliga mängd af ett slags sjöfogel kallad Booby, eller på syenska invita fiskaren, som här lägger och kläcker sina ägg; när man nalkas denna ö. lyga soglarne upp i sådane flockar, att de förmörka luften, och sjömännen försummar ej att här samla hela laster af rätt smakliga ägg. Sitt andra namn, Post-Island har den erhållit, sedan på dess högsta punkt blifvit inrättadt ett ordentligt postkontor, dock utan någon postmästare, emedan ön är alldeles obebodd. Ett litet hus eller snarare koja är här upprest, försedd med ett stadigt bord med en lada uti hvilken de fartygs befälhafvare, som passera ön, nedlägga bref och skriftliga underrättelser hvilka sedan medtagas af andra sjökaptener, som äro destinerade till de orter, till hvilka brefven äro adresserade. På bordet i kojan står ett bläckhorn och ligga formerade pennor, och på papper är ingen brist, i det hvarje sjökapten, som besöker ön, alltid qvarlemnar der några ark eller ofta en hel bok. På detta sätt underhåller detta midt i sjön belägna postkontor en liflig brefvexling, vid hvilket den största samvetsgrannhet iakttages; brefven afhemtas och aflemnas med en väl lönande brefdragares ordentlighet, och ännu har ingen klagan försports öfver något dervid begånget missbruk. Personer, som rest i dessa farvatten, hafva bekräftat sanningen af denna i sitt slag intressanta uppgift. Då vi ej i någon beskrifning öfver resors företagande i dessa trakter, sett tecknad denna omständighet, som dock mängen gång kan vara af vigt att känna för sjöfarande, och deraf kunna förmoda att den är mindre känd, hafva vi trott att meddelande af denna notis kunde hafva sin nytta med sig. (C. A.) Phystognomisk aphorism. Handen. Räck aldrig mera handen åt någon; gå aldrig mera utan handskar, ty handen är förståndets och karakterens spegel. En flygtig blick på handen är fullkomligt tillräcklig at veta, hvem man har för sig. Handen är menniskan sjelf; den upplyser, den leder och understödjer henne. Kärleken till konst, musik och poesi ligger i handen; handen förråder om menniskan älskar eller förslösar penningar; handen visar om en person är skicklig, stolt, fåfäng, lärd, grym eller förälskad. Stora händer förråda en småsint själ; medelmåättiga glatta fingrar, med kantiga spetsar, förkunna anlag för konst. Tummen representerar viljan, energien. Små tummar utvisa hos männerne svagt förstånd, hos fruntimren svag dygd; en stor tumme tillkännager en man, som vet hvad han vill. En på en gång mjuk och stor hand, förråder en menniska, som är lat samt gerna äter och dricker. Den som har mycket tjocka och korta fingrar är grym; långa, smala fingrar förråda list och bedräglighet; genomskinliga fingrar en Sladdrare. Klokheten har starka fingrar med stora leder. Den person, som gerna lägger tummen in i handen är girig. Den vackraste och lyckligaste handen kallas den psychiska; den är liten och välbygd, flata handen är af medelmåttig storlek, fingrarne långa och smala med knappt märkbara leder och prydliga tummar. Sådana äro händerna på stora furstar, hvilka lyckliggöra sina folk, på stora konstnärer, hvilka skapa mästerstycken och på en fullkomlig qvinna som lörenar godhet med sörständ.