Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1853, sida 3

2 vv — — någåt. så förbålt upyhsjdt, betyda föga — skul1 le de ei kunna undgå att i många fall öfverWgas af sanningens makt, som är stark eljest, men skulle blifva det ännu mera nu. Det är Haturligt att då vi anse de liberala åsigterna sanna, så anse vi ock, att de är de, som företrådesvis skulle vinna på det föreslagna sättet att gå till väga. Förda åter på fiendtlig grund skola partistriderna alltid ytterst leda till ett handgemång, der det blifver fråga om hvilket parti, som är fysiskt starkast. Derhan måste sakerna understundom komma och vi höra ej till dem som taga illa Vid oss för blotta ordet revolution. Har man detta mål för ögat, då är det alldeles i sin ordning, att föra striderna med ord och penna så häftigt som möjligt; men vill man detta ej, anser mån, hvilket vi för vår del ånnu äro nog sanguiniska att göra, att sakerna kunna gå fram utan sådane kriser, då synes det oss vara mera skäl att vädja till motpartiets bättre öfvertygelser än att ytterligare uppväcka dess passioner. Vi hafva haft någon erfarenhet deraf, att satser af ganska genomgripande beskaffenhet blifviticke blott åhörda med uppmärksamhet, utan emottagna med lisligt bifall utaf en församling, som förr betraktat sådane läror med fasa, och som skulle hafva gjort äfven nu, derest de blifvit framställda på ett annat sätt. Den talare, som här afses, som för första gången lät ibland en stor församling af egendomsherrar höras sådane ord som: J talen om eganderatt och betrakten med afsky och fördomelse de läror, som gå ut på att kränka den; men den fattiges äganderätt den har alltid blifvit och blifver ännu i dag kränkt af de fleste ibland eder) — och detta oaktadt framkallade denna församlings varma sympathier för de åsigter han dref — denne person torde ej vara alldeles oberättlgad att få hysa den öfvertygelsen, att satser äfven af ganska prononcera dbeskaffenhet kunna vinna anklang, derest de drifvas icke med hätskhet, icke med hån eller gnat, utan med värma, allvar och en viss godsinthet. Ser man till hvad historien i detta fall lärer, så torde man måhända finna att vid mer än ett tillfälle det varit nyttigt om ett försonligt ord kunnat vinna gehör hos partier, hvilkas hätska inbördes stridigheter störtat både dem sjelfva och ännu högre intressen i förderfvet. Tänkom oss t. ex. tidepunkten vid Gustaf III:s uppträdande på thronen. Månne det ej varit lyckligare både för partierna och för landet, om den begabbade försonligheten hade fått litet insteg hos hos de herrar, som sletos om makten; om ädlare och mera fosterländska åsigter kunnat väckas, och de stridiga polistiska åsigterna utkämpas på fredligt vis? Månne det ej hade varit lyckligare för Frankrike, om de olika partierna inom den lagstistande församlingen och dess anhängare utom densamma, hade ställt sig i en mindre fiendtlig position till hvarandra? De hade dermed alls icke behöft uppgifva hvarken sina politiska grundsatser eller sina debatter, och debatterna hade derföre ej behöft blifva mindre lifliga eller mindre kraftiga. Det tyckes också som den erfarenhet Frankrikes partistrider lemnat, icke varit utan inflytande på de politiska meningarnes framstallande i andra länder. Det är möjligt, att häri ingår en stor andel af intresselöshet och slapphet, men det är ock ganska möjligt, att litet hvar fått ögonen öppna för sitt eget partis många felsteg. Så hafva vi hört mer än en konservativ, som förr sett regeringarnes och de mäktiga samhällsklassernas handlingar i en så vacker dager, och ansett hvarje klander emot dem såsom en illbragd, nu med grämelse erkänna, att han sett sakerna falskt, och att det parti han försvarat handlar samvetslöst och fördersligt. Så måste äfven hvarje upprigtig liberal erkänna, att de liberala sanningarne blifvit svåra missbrukade. Månne det icke är möjligt, att det är i känslan häraf, som båda partierna börjat taga sig litet till vara, och föredragit att tilltala hvarandra med en viss hofsamhet. Under sådane förhållanden, och med insigt derom, att derest någon politisk utveckling nr 25 0 ee våg vinnac dot ee — 0 I l 1