Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1853, sida 1

— — -————— —d — År det fröken Kardborr jag har äran tala vid? — Ja det är det; svarade den tilltalade med en vänlig nick. Mycket välkomna, mina herrar! Jag gissar redan, att ni medföra helsningar ifrån mina vänner, hofrättsrådet Sjökrona och hans fru. Ack, det var längesedan jag hörde något af dem. be må väl bra, hoppas jag? — Förträffligt, utropade Backlund och drog andan så lätt, såsom hade en sten fallit från hans bröst; alldeles förträffligt! — 0 hvad det gläder mig! Och de små söta flickorna? — Mycket bra! Hela familjen befinner sig väl, såvida ej någon olycka händt dem sedan Jag sist såg dem. — Och ni har nyligen råkat dem, förmodar jag? — Jag råkade dem dagen innan jag lemnade Stockholm. — Hvad? I Stockholm? Hafva de flyttat till Stockholm nu? — Visserligen, de hafva bott der visst ett par månader; svarade Backlund oförskämdt. — Och det har Emelie ej låtit mig veta. Det skall jag skrifva och banna henne för. Falk, som under detta samtal vexlat några ord med det unga fruntimret, fann att tiden