Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1853, sida 3

Styckegods. Den stackars Juvefteraren. En juvelerare i Berlin stod för några veckor sedan i sin butik, då en ung, elegant man inträdde, hälsade helt bekant och frågade: — Min Gud! igenkänner ni mig icke mera? Nå, nå, kyrassier-uniformen och mustacherna, som jag förut bar, utgjorde väl en stor skillnad mot min nuvarande skägglöshet och civila drägt. Jag är f. d. löjtnant Y, som för flera år sedan tog afsked och nu sköter mina ärfda egendomar. Huru ofta har jag icke förut köpt juveler och andra smycken hos er! I dag kommer jag i samma afsigt, ty jag vill gifva min fästmö, grefvinnan P., en vacker present. Främlingen var just sysselsatt att bese en mängd dyrbarheter, då han genom glasdörren varseblef en förbigående officer, öppnade dörren och ropade till honom: — God dag, Fritz, hur mår du? — Jo tack, ganska bra; välkommen till Berlin! Du är väl här, kan jag tro, för att köpa presenter åt din fästmö ? — Ja, precist; du kan just hjelpa mig att välja. De båda vännerna utvalde nu ett fullständigt garnityr, till ett värde af 5,500 rdr rgs. Då fästmannen skulle betala, märkte han att han glömt penningarna hemma och att han endast hade med sig fyra stycken 100 rdrs sedlar. Detta sade han till juvcleraren, lofvade att genast återkomma med det som fattades, men ville medtaga garnityret för att visa det för sin blifvande svärmoder, som bodde i granskapet, samt bad gardeslöjtnanten att stanna qvar till hans återkomst. Denne biföll hans begäran, men bad honom icke dröja länge, emedan han var på vakt. Juveleraren förklarade sig nöjd dermed och possessionaten aflägsnade sig. Under hans frånvaro samtalade löjtnanten med juveleraren, men visade sig slutligen orolig, då hans vän blef så länge borta, tog upp klockan och sade: — Det gör mig ondt, hr X, men nu måste jag på vakt och kan icke invänta min vän; han kommer nog snart. Dermed var dock icke juveleraren nöjd, utan fordrade att löjtnanten, antingen han hade vakt eller icke, skulle stanna qvar såsom pant för hans juveler. De råkade häröfver i en ordvexling, som blef ganska liflig, då händelsevis en gensdarm inträdde. Denne anmälie för