Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1853, sida 2

gas, men dessa omständigheter ej inträssade i närvarande fall; äfvensom att härvid förekommer, datt ifrågavarande bolag, hvars aktieegares antal skulle vara inskränkt till fem, lämpligen kunde hänföras till den art, som afses i Handels-Balkens 15 kapitel. Regeringen säger sig derföre icke funnit skäl att bifalla den till inskränkning i delegarnes solidariska ansvarighet syftande ansökningen. Detta regeringens beslut har blifvit klandradt, och Aftonbladet har (se N:o 302 d. 28 sistl. Dec.) ansett det stridande såväl mot gällande lag, som allmänna rättsprinciper, samt om det skulle blisva gallande som prejudikat :kunna blifva ganska skadliga för allmänt vär. Vi finne visserligen icke besynnerligt, att vid detta tillfälle, då för första gången fråga uppstått om afslag till begärd fastställelse å bolagsordning för ett af några få personer bestående aktiebolag, olika tankar om saken kunna uppstå; men vi anse deremot såsom en verklig lycka, att frågan nu blifvit väckt, vid ett tillsalle då asslaget, i följd af personernas stallning och kredit icke lärer synnerligt menligt inverka, hvarken på deras välfärd eller på det redan förberedda företagets fortfarande, samt den inom året sammankommande riksdagen bör kunna närmare prösva den nu gällande lagen och betrygga såväl de personer, som vilja bilda aktiebolag, som allmänheten, om åtnjutandet af sina rättigheter. Det förefaller oss nemligen, som i detta afseende ännu åtskilligt vore att begrunda. Vi vilje i korthet anföra de hufvudsakligaste skälen dertill. Dervid förbigå vi alldeles Aftonbladets åsigt, att regeringens resolution skulle innebära en, i strid med grundlagen gjord lagförklaring. Resolutionen i det enskilda målet har alldeles ingen sådan natur; den innefattar ingen till vidare efterföljd gifven, allmän förklaring. Den är blott och bart resultatet af den, i 8 1 af Kongl. Förordningen den 6 Okt. 1846 åt regeringen lemnade rätt, att pröfva bolagsordningens öfverensstämmelse med lagen om aktiebolag samt om och huruvida derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda beståmmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörande af delegares förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande, eller i annat syftemål. Finner konungen skäl att den sökta sastställelsen meddela, så etc. etc. Så lyda orden. Man finner häraf att dessa frågor, liksom beklagligen en mängd andra, rörande såväl allmänna, som enskilda rättigheter och skyldigheter, i följd af bristande beståmda lagstadganden och vår i så många afseenden till Regeringsmaktens välbehag lemnade frihet, äro så beroende af Regeringens pröfning och tillfälliga åsigter, att mot det formella i saken ingenting lärer vara att anmärka. Vi torde således genast kunna öfvergå till hufvutfrågan: har Regeringen haft skål, att vid första tillfållet der ett sådant Bolag, som det ifrågavarande, anmält sig, vågra stadfästelse? Det är härom, som vi tro att meningarne kunna vara delade, och vi bekänna, att oss förekommer det, som Regeringen, i betraktande deraf att saken berodde af henne, icke haft rätt att tveka om lämpligheten och betvifla nyttan af att öfverlemna de rättigheter, som Aktie-Bolags-Lagen tillerkanner bolagsdelegare, till blott några så personer, hvilkas företag är af så enskild natur. Vi förneke ej, att Regeringens i Resolutionen tillkannagisna motiver, förefalla äfven oss något besynnerliga och vi hafva omöjligen kunnat återfinna någon ting iknande, hvarken uti de motioner som Rikets Ständer framställde år 1845, då de första gånsen framlade ett lagförslag om Aktiebolag till Regeringen, eller uti den Kongl. proposition, nvilken till Rikets Ständer aflemnades vid 18417—48 årens riksdag, i anledning deraf att nämnde lagförslag ej ansågs kunna vinna sanc