— , —— —— ld,:-—— —— nit ordna sina tankar och erinra sig alla dess skistande bilder. Åfven Backlund blef slutligen klädd. De båda vännerna beslöto att genast begifva sig ut på sin upptäcktsresa och bådo helsa, att de skulle vara hemma till middagen. Vandringen ställdes omedelbart till hamnen. Det var dock ännu något tidigt på morgonen. Sedan de begagnat tillfället, att taga sig ett bad i det väl inredda badhuset och simma på fjordens salta våg, samt promenera omkring Aggerhuss gröna, löfträdskransade vallar, tyckte Backlund det kunde vara tid på att uppsöka det hemlighetsfulla fönstret. De voro snart framme vid Östergadens nedersta ände. — Här hafva vi det! utropade Backlund. Falk yttrade sig tvislande, men erkände, att han icke tagit rätt reda på lokalen, hvarföre han lät B. råda. — Ja, jag känner bestämdt igen detta hus, detta fönster, utropade Backlund ifrigt. Det var här jag första gången såg henne, mitt hjertas utkorade. Tänk, broder Falk, om hon rådde om hela huset? De båda Svenskarne inträdde, gingo en trappa upp, (ty fönstret hade varit i första våningen) men stannade helt hastigt i förstugan.