Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1853, sida 1

HDA — — — ———— då vi passerade förbi ett fönster vid en af edra vackra gator, såg jag händelsevis upp och mötte ett par vackra blickar och ett intagande ansigte. Jag hade förut gått halft drömmande och tog ej emot någon enda af de många blommor, som kastades från fönsterna, ty jag visste att ingen var ämnad åt mig. Men den bukett, som nu sväfvade ut genom det fönster der min sköna okända satt, längtade jag att få, sprang fram och var just färdig att sasta den vid mitt bröst, då Backlunds hand hastigt omfattade min, i det han ropade: den buketten tillhör mig! — Nej, den är min välfångna egendom, svarade jag och jag tänker ej släppa dem. — Men jag såg att den ämnades mig; jag såg det bestämdt på den sköna gifvarinnans ögon, bedyrade min inbilske vän. — Så uppkom en tvist, hvilken i fordna dagar säkert ej slutat utan en duell, men som nu, efter hvad jag hoppas, skall få en fredligare lösning. — Falk har framställt saken partiskt, inföll Backlund. Han påstod att den sköna kastat buketten åt honom, och det finnen J väl sjelfva, mina damer, att jag aldrig kunde anse möjligt, då jag sjelf gick bredvid. Huru skall nu emellertid denna tvist slitas? — Jag befarar, sade fru B., att herrarne I möjligen misstagit sig båda två, likasom alla