Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1853, sida 2

gonen, lemnade vi åter det sköna, glada Köpenhamn, passerade under djup tystnad en linie af kanonspeckade ryska krigsskepp, helsade med hurrarop åtskilliga danska flaggor, klarerade Helsingör och mötte i sundets nordliga inlopp en skog af master, en oräknelig mängd af seglare, som med en gynnande nordlig vind, från skiljda orter, sammanfördes hit. Kullens udde steg lodrätt ur hafvet — den rygtbare, hemlighetsfulle Kullamannen syntes dock ej till. På e. m. voro vi långt ute i Skagerack. På Berzelii fördäck upprestes en majstång, som pryddes af brokiga näsdukar i st. s. blommor. Det dansades lustigt på skeppsdäcket, under himlens blåa tak. Solen sjelf bestod ekläreringen och hafvets vågor intonerade i musiken, som utfördes af en mängd ungdomliga röster. — Det blef afton och natt äfven på denna dag. De trötta benen lade sig till hvila under och ofvan på däck, med eller utan hängmattor. Nattens tystnad afbröts eller upphöjdes endast af machinens monotona, djupa andetag och de friska hafsvindarnes spel i tackel och tåg. Halfmånen uppsteg längs bort ur nordsjöns famn. Blott en enda stjerna syntes, men på svenska kusten glimmade en och annan blänkfyr i vattenbrynet; det var fosterjordens sista afskedsblickar. Det blef en herrlig morgon. Lotsbåtar, med det kända