——————————55 hem. De som hade lust singo besöka Köpenhamns Tivoli, der några särskilta festligheter voro arrangerade för de svenske. Orkestersalen genljöd af Lumbyes friska musik; på pantomimtheatern visade Straflord sina styrkprof; rutschbanan dånade oupphörligt och från restaurationerna ljödo Bellmanssånger och skrattsalfvor. Den halsdunkla midsommarnatten upplystes slutligen hastigt af ett pragtigt fyrverkeri, som gjorde en god effekt i den pittoreska parken. — Jag behöfver ej tala många ord om Thorvaldsens museum, hvilket vi följande förmiddag manngrannt besökte. Mina tankar återvända ofta till detta i sitt slag enda minnesmärke öfver den nordiska konsten; ej om resan på jernbanan, hvilken för de flesta af oss var en nyhet; ej om de öfriga samlingarne, hvilka äro mångenstädes beskrifna, ej om festen vid Klampenborg, storartad och liflig, sådan den måste blifva bland en ungdom. Intrycken hopade sig så tätt på hvarandra, att de ej hunno smältas, förrän allt var slut, förrän jag på Ofelias akterdäck, såg månen uppgå öfver Seelands lunder och löfrika stränder, och ännu sednare på natten vandrade i Fredriksborgs park och hörde näktergalen slå sina drillar. Det var lugnet, det obeskrisligt kära lugnet efter en orolig dag. Dagen derpå, midsommaraftonen, på mor