Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1853, sida 1

LALAL2 ——6—225415kt17 A— och derjemte med en oöfverträssad styrka i debatten; Wood, Nevcastle, Gladstone och Cardwell medföra den fullständiga beherrskning af detaljerna och den vana vid ett klart och tydligt framställningssätt, som karakterisera den yngre skolan af statsmän, och äro isynnerhet erforderliga för den tilltagande öfvervigten af handelsangelägenheterna; Argyll och Granville representera nutidens uppåtsträfvande talanger, och Molesworth den längre framskridna afdelningen af det liberala partiet och dess teorier beträffande kolonialförvaltningon och praktiska reformer. Rörande lagkarlarnes duglighet kan svårligen någon strid uppstå. Times döljer imellertid icke för sig, att stridigheter rörande de begge partiernas andel i makten och fördelningen af embetena näppeligen skola komma att saknas. Man hör redan alltför ifriga partimän klaga öfver orättvisa i dessa hanseenden, men dessa klagomål utgå från begge partierna och utgöra just derför ett bevis för att fördelningen är grundad på billighet. Chesskapet och fyra de mödosammaste departementerna ha tillfallit Peeliterna, hvilket med deras bekanta förkärlek för ansträngande och hedervärd verksamhet ingalunda bör kunna misshaga dem. Lordkansläriatet, utrikes och ostindiska departementerna samt 5 andra mindre besvärliga och mödosamma embeten ha fallit på Whiggerneslott, hvarvid dock såsom vanligt fästats föga afseende vid de för de olika embetena erforderliga speciella egenskaper. Så har sir Charles Wood visat föga håg för de ostindiska förhållandenas omgestaltande och sir W. Molesworth mindre sett sig om i vägbyggnader, än i handelsangelägenheterna. Afven lord John Russel besitter alltför föga af de för en utrikesminister erforderliga egenskaper, så att man får antaga att han blott behåller sin plats tills man åt honom funnit en passande efterträdare, som förmodligen blir lord Clarendon. På begge sidorna ha några betydande namn blifvit uteslutna, hvilket icke kunnat undvikas. Men i det hela måste man tillstå, att det träffade urvalet är ganska godt och att, om erfarenhet, talanger, oförtrutenhet och rättskaffenhet äro de för en minister erforderliga egenskaper, denna minister skall blifva så god som någonsin någon tillförne. Times söker sedan ännu en gång att undanrödja de betänkligheter, som man funnit i ministerens sammansättning af skiljda beståndsdelar, och anmärker, att ingen enda punkt kan framletas, i hvilken en verklig meningsolikhet är rådande bland de nya ministrarne. Morning Chronicle blir det nya kabinettets halfofficiella organ och kan icke nog berömma dess förträffliga sammansättning. Bladet gläder sig öfver den emellan lorderna Russel och Palmerston återstälda sämjan och finner enhvar af de nye ministrarne särdeles passande för sin post, en mening, hvarom det värda bladet torde vara nära nog ensamt. Morning Post döljer illa sitt gamla agg emot lord John Russel och har svårt för att tro på uppriktigheten af Peeliternas försoning med en af deras häftigaste motståndare. Morning Herald skummar af raseri, och ger luft åt sin ilska i de värsta otidigheter. Den våldsamhet och den dåliga ton, som. äro rådande i